Min klocka har stannat under era ögonlock
Att stänga av.
Ibland är det enkelt för mig att bara stänga av allting. Detta ligger ganska nära till att vara tom. Förutom att när jag stänger av är det en medveten handling. För att jag inte orkar mer.
Jag vill inte vara med mer så jag bara stänger av, stänger ner. Går in i någon form av viloläge där alla känslor forfarande finns med. Men det är nästan som dom bara är på 25% styrka.
Jag känner fortfarande av dom, men jag reagerar inte lika starkt på dom. Eller inte alls. Jag kan liksom välja om jag vill reagera på hur jag känner.
När jag stänger av kan jag göra det i ett par timmar, eller dagar. Det beror helt och hållet på vad jag känner för. Vill jag helt enkelt inte vara med för att jag känner mig så utmattad så att jag inte orkar längre, ja då kan jag stänga av i dagar.
Om det är något som irriterar mig eller sårar mig just nu. Då kan jag stänga av i några timmar tills det som är "i vägen" försvinner.
Att stänga ner på detta sättet är en försvarsmekanism jag har utvecklat efter flera år att vara känslomässigt utsatt.
