EMOTIONELL ALLERGI

Humörsvängningar

 

Med en av mina diagnoser kommer det fina ”symptomet/biverkningen/ personlighetsdraget” (kalla det vad du vill, det är sån jag är) humörsvängningar som heter duga.
Mina humörsvängningar tenderar sig på detta vis (på ett ungefär, för det skiljer sig så grovt) antagligen kan jag ha bra dagar utan ”incidenter” då jag faktiskt är på bra humör hela dagen. Jag mår bra och det skiftar inte kraftigt alls. Och med bra kan jag även mena att jag har ångest/vara nedstämd/känna inget alls. Men det skiftar inte.

Eller så vaknar jag på morgonen och så mår jag bra. Det händer något, t.ex jag läser något på fb, ser något på tv, och jag blir nedstämd eller arg och det genomsyrar mig i ett par timmar. Tills jag har glömt av det. Då kan jag bli på bättre humör, eller om något bra händer. Då kan jag bli på bättre humör med en gång. Om jag inte kan ta åt mig det bra bra för då går jag bara runt och ältar det dåliga.

Och sen kan jag bli på jättebra humör om något bra händer. SUPERBRA humör, t.ex om någon drar ett skämt eller bjuder på cigg/godis.

 

Men den värsta sortens humörsvängningar enligt mig och min omgivning är dessa: (enligt min omgivning för att det är svårt att hänga med, och enligt mig för att det tar på min energi.) Det finns humörsvängningar som går på ett par minuter.

Detta var något som hände mig häromdagen: Jag stod och lyssnade på en låt, i början av låten var låten jättearg och snabb. Så jag blev arg och väldigt på. Och i sluten av låten var den glad och uppåt. Så jag var jätteglad och stod och dansade och höll på.
Detta har hänt massa gånger. Min sambo reagerar på att när jag går ut från vardagsrummet så är jag arg, men när jag kommer tillbaka från köket så är jag glad.
Det är fruktansvärt frustrerande för honom. För han vet inte hur han ska anpassa sig till mitt humör när jag ständigt ändrar mig.
Och jag känner mig ganska ofta som jag blir invaliderad, trots att det är mitt eget fel. Alla runt omkring mig kan ju inte läsa mina tankar.