EMOTIONELL ALLERGI

My pain is constant and sharp, and I do not hope for a better world for anyone.

Publicerad 2016-04-01 15:15:50 i Allmänt, Mina svårigheter, Psykisk Ohälsa, Större ämnen,

Att vara empatistörd

Att vara empatistörd är rätt konstigt för mig. För att det är en del av mig. Det utvecklades dels på grund av att jag var mobbad, som en form av skyddsmekanism. Ett sätt att skydda mig själv från andra människor. Från alla andras känslor hela tiden, och mina egna. Jag föddes inte med en empatistörning utan det blev såhär med tiden. 

Min empatistörning gör det inte omöjligt för mig att känna för andra människor det gör det bara svårare att empatisera med deras känslor och problem. Speciellt om det är bagateller enligt mig. Eller om det är så att jag inte känner personen. 
Om jag tycker illa om personen så kan jag bli helt nollställd. Jag kan känna absolut noll empati oavsett vad personen gått igenom. Detta är såklart något dom flesta kan känna. Ingenting som är unikt för mig. 

Jag hamnar dock i generade situationer när jag har svårt med att det där och empati. Jag började asgarva, som tur var satt jag inte kvar i rummet då, när 3 personer förklarade svårigheter med 3 diagnoser. Och jag kunde inte empatisera med det, jag kunde bara se det roliga i det. 
Då känner jag bara hur hemsk jag är. Som kan skratta åt en sådan allvarlig sak. För det är bara hemsk. Men det är inte mitt fel egentligen. 

Men ibland önskar jag nästan att jag var "normalstörd". Utan en empatistörning. Men för det mesta är den bra, eller. Lagom bra. Det är svårt att förklara. Min empatistörning är jag liksom. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela