Dom skriker på hjälp
Jag är så löjligt trött. Det är så fruktansvärt.
Har haft sådan extrem ångest i flera dagar, på en existentiell nivå. Den beror inte på någonting. Jag får bara ångest av att leva. I tisdags hade jag ångest och försökte ändå klara av det jag skulle göra det slutade med att jag satt i en buske och nästan grät och hade tvångstankar.
Yepyep.
Jag älskar mitt liv. Och det är inte bara det, humörsvängningarna blir värre när jag går med ångest och är trött. För att ha ångest konstant på en högre nivå på skalan gör att jag blir tröttare och påverkas lättare. Jag orkar inte kämpa emot. Vilket gör att jag blir extremt jobbigt. Jag blir glad/arg/ledsen om vart annat och känner för att sova hela tiden.
Men jag tillåter mig inte det. Hade velat sova nu till exempel men det ska jag göra ikväll, så därför avstår jag. Det är inte logiskt för 5 öre, men det är så jag fungerar. Det kan hända att jag somnar ändå. Men om jag vaknar efter en stund kommer det antagligen bara sluta med att jag får skuldkänslor över att jag sov mitt på dagen. Speciellt eftersom jag tycker jag sover rätt mycket på nätterna.
Allt jag känner för att göra är att krypa ihop till en liten boll på golvet och lyssna på musik. Men jag kan egentligen inte lyssna på musik just nu för att om jag lyssnar på musik så kommer jag påverkas så lätt av det och anpassa mitt humör efter låtarna.
Så vad ska jag göra då?
Antagligen kommer jag ändå lyssna på musik. Kanske skriva ett par inlägg till om jag får ihop tankarna till. Eller några andra texter/dikter.
Eller vara vansinnigt jobbig mot folk på snapchat/fb chatten.
