EMOTIONELL ALLERGI

Is this for real or do I just dissociate?

Publicerad 2016-03-15 15:30:00 i Allmänt, Psykisk Ohälsa, Större ämnen,

Dissociativa episoder
 
Detta är ett litet krångligt ämne att skriva om. Dels för att dissociation delas in i 3 kategorier, och dels för att det inte ser likadant ut för alla. 
(Det finns också dissociativa störningar men det är inte det jag valt att skriva om.) 
 
Jag kommer först skriva lite fakta om vad det är. Sen tänkte jag skriva om hur jag upplever det. Men det är väldigt individuellt. 
 
Dissociation anses vara i första hand förändrade situationer eller upplevelser av sin identitet eller omgivning. 
Om man upplever förändrad identitet, eller att man inte känner igen sig själv kallas det depersonalisation. 
När det kommer till förändrad omgivningen är det begreppet derealisation som används. 
 
Depersonalisation kan t.ex vara att man har svårt att känna igen sin spegelbild när man står och tittar sig själv i spegeln. Att man inte vet vem det är som tittar tillbaka. 
 
Derealisation är t.ex att man får overklighetskänslor och att det känns som det man upplever inte händer på riktigt. 
 
Båda dessa sakerna har hänt mig. Och även andra former av dissociationer. 
 
74 % av världens befolkning drabbas någon gång i sitt liv av någon form av en dissociation. 
 
Jag gör det varje vecka. 
 
Jag kan t.ex sitta i soffan och se på tv. Helt normalt och helt plötsligt få en känsla av att det här händer inte. Det här är inte på riktigt. 
Eller så får jag andra. Lite läskigare former av depersonalisation där jag inte känner igen min kropp eller vissa kroppsdelar. Det kan bara kännas fel. Jag gick en hel dag en gång och trodde att min högra arm inte var min. 
Det var fruktansvärt. 
 
Sen finns det lite olika orsaker till varför man dissocierar. Min anledning är pga min sjukdomsbild. Jag har ju emotionell instabil personlighetstörning (Borderline) och då är det väldigt lätt att man får dissociativa episoder. 
 
Men jag läste också att om man har lätt till ångest, om man var isolerad under sin uppväxt, om man lider av migrän eller epilepsi eller (jag vet inte om jag läste detta rätt, dubbelkolla gärna denna) om man haft mycket/allvarlig öroninflammation. För då händer det tydligen något med hörselnerverna som gör att man lättare dissocierar. 
 
Det sjuka med detta är att jag hade öroninflammation typ 100 gånger som barn. 
 
Sen så finns det såklart droger som kan frammana dissociativa stadier. Och vissa mediciner gör det också. Har man sömnsvårigheter så blir det också lättare att bli dissociativ. 
 
Schizofrena och personer som är bipolära har också lättare för att bli dissociativa. 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela