EMOTIONELL ALLERGI

Atypisk anorexi/OSFED
 

Jag har diagnosen OSFED med ”underdiagnosen” atypisk anorexia för att man ska kunna förstå vad OSFED diagnosen rör sig om.

För att en OSFED diagnos kan vara så extrem stor. Så kan tänkte börja med att berätta lite om begreppet OSFED, gå och sen gå vidare till att berätta lite om atypisk anorexia och vad det betyder i mitt fall.

OSFED eller EDNOS som det också är känt som är förkortningar för (OSFED) = Other specified feeding or eating disorder och (EDNOS) = Eating disorder not otherwise specified.

Så, ganska tydligt står det klart att dessa typer inte är så ”specificerade”. Detta betyder då inom de diagnostiska termerna att om du blir diagnostiserad med någon av dessa ätstörningar beror det på att du inte når alla kvalifikationer inom de andra ätstörningar som sjukvården använder sig om.
 

Jag är diagnostiserad med OSFED p.g.a. att jag inte räknas som en person med anorexia. Jag har ett ätstört beteende som påminner om anorexi men inte uppfyller alla symptom, därför kan man inte 1) diagnosera mig med det. 2) behandla mig för det.

Det är superlöjligt. Jag äter nämligen fet mat. Jag gillar att äta godis, pizza och kan unna mig glass.
Det kan däremot sluta med att jag inte äter på dagar efter jag gjort detta. Men det är inte ett klassiskt anorexia beteende, därför har jag en OSFED diagnos.

Den atypiska anorexia diagnosen har dom satt på grund av att jag har en extrem viktfobi. Sjukvården har försökt få mig att gå upp i vikt och har även gjort ”utvärderingar” med typ frågor som lyder ”hur skulle du reagera om du hade gått upp 10 kilo?” eller ”hur skulle du må om du hade gått upp till xx kg?” (xx är en vikt som jag vägt vid ett tillfälle innan jag började gå ner i vikt) 
Dessa vikter är inom det normala BMI-spannet. Och eftersom mina svar inte är positiva, eller ska vi säga... Lugna? Så har jag viktfobi. Och det är ett seriöst kriterium för en diagnos inom anorexi.
Därför velar dom lite med mina diagnoser.

Min samtalskontakt B använder sig av uttrycket ”ätstörtbeteende”. Det är nog det jag är mest bekväm med. Jag kan se att jag har ett ätstörtbeteende. Men jag vill inte se mig själv som en person med ätstörningar. Det är därför jag kämpar så hårt för att komma undan ätstörningsenheten just nu. 

Som jag skrivit innan så tror B att det är en form av självskadebeteende. Just därför vill jag inte tillbaka till en enhet för att behandla det. Det är flera saker jag kan göra som gör att sjukvården inte borde skicka mig till en enhet just nu. Hur lågt mitt BMI än må vara.