Kampen mot psykisk ohälsa
[Gästbloggning av Amanda]
Helt plötsligt var jag inlagd på slutenvården för första gången i mitt liv. Det enda som for runt i mitt huvud var då "vart ska min son bo under dessa dagar jag är inlåst här, vem ska ta hand om honom?"
Tack och lov löste det sig efter många om och men så tog pappan sitt ansvar och tog hand om Williot (min son som då var 1 år).
Jag blev kvar i Jönköping någon dag till innan jag flyttades över till slutenvården i Eksjö och var fortsatt inlagd där några veckor.
Sedan blev det tätare kontakt på öppenvården istället, och den sommaren åkte jag iväg till min pojkvän i Falköping och stannade där nästan hela sommaren.
Det var även där jag tog min första allvarliga överdos.
Jag var väldigt nere i skiten under denna perioden och självskadade mig kontinuerligt, ofta i smyg, för jag ville ju inte skrämma upp någon. Jag ville ju inte heller ha hjälp.
Efter sommaren fick jag och min pojkvän för oss att vi skulle flytta in i min lägenhet i Eksjö och då alltså byta landskap från västra Götaland till Småland.
Sagt och gjort så tog han med sig sina saker hem till mig.
Vi hoppades kanske att det skulle bli bättre hemma men så blev det tyvärr inte, istället blev det inläggningar efter inläggningar hela hösten och hela vintern. Men vi kämpade på ändå. I november blev vi gravida och vi valde att vi skulle behålla barnet även att soc vid denna tidpunkten hade gått in och har koll på min son då min son Williot är SoL-placerad hos sin pappa. Men vi ville verkligen göra det. Så när vi var i vecka 12 så hade jag tänkt för mig själv en period och även fått påtryckningar från soc "gör ni inte abort kommer vi ta barnet ifrån er" och jag blev helt förstörd så jag blev tvingad till abort för att jag vill inte att ett barn till ska behöva gå igenom det som min son redan går igenom.
Så i mitten på januari 2015 genomgår jag denna skrapning och är samtidigt inlagd på slutenvården pågrund av att psyk vet hur hårt en abort tar på mig.
Sedan var jag inlagd en längre period, men när jag var ute igen så pratade jag och Pontus igenom detta och vi ville verkligen försöka igen så vi började göra det men det hände inget.. och i april delade vi på oss för att sedan bli tillsammans igen nu i januari 2016 och nu försöker vi igen trots att jag mår psykiskt dåligt för min förhoppning är att jag ska kunna må bättre av en graviditet annars kommer jag aldrig mer att kunna må bra.
Jag låg inlagd senast 5 dagar förra veckan och blev utskriven förra fredagen, då var det josephine och mina underbara admins som larmade SOS.
Jag gör vad jag kan för att må bättre men just nu får jag absolut ingen hjälp alls.
// Amanda
