I find it hard to tell you
Del 4
Introvert
Jag har skrivit en del om de problem som jag har från att vara en introvert person. Som t.ex. social fobi och svårt att kommunicera.
Jag kan ibland uppfattas som en extrovert person eftersom jag har lätt för att delta i diskussioner och kan vara med i mindre grupper som DBT-gruppen etc.
Men den introverta delen kommer från att jag är en extremt personlig person som gärna vill klara mig själv. Även om jag är med i diskussioner, grupper och liknande så behöver jag inte avslöja personlig information om mig själv hur jag känner en enda gång när jag träffar någon, oavsett hur många gånger jag personen/personerna. Oftast blir det att jag säger att jag mår bra, eller att jag är trött eller något annat generellt som inte alls avslöjar hur jag egentligen mår.
Även om jag säger att jag mår bra, betyder det inte att jag mår bra. Och eftersom jag länge varit sån här så är det lätt för mig att upprätthålla den fasaden.
Jag tror att många kan känna igen sig i detta, men det som gör att det är en svårighet för mig är att det egentligen bara krånglar till allting för mig. För jag kan sitta på möten med B och säga att jag mår bra trots att jag egentligen inte alls mår bra och måste prata om det. Men jag förmår mig inte tala om att det. Detta leder till att jag bär väldigt mycket inom mig tills jag brister. Vilket gör att jag bryter ihop ganska stort ett par gånger om året, när allting bara rämnar och jag ligger hemma och gråter och tror att det är slutet. Därför är det väldigt viktigt för mig att jag börjar prata mer, väldigt mycket mer. Om vad som jag upplever som ett problem, istället för att bara gömma problemen genom att trycka ner dom så långt under ytan som det bara går.