My pain is constant and sharp
Okej. Jag kanske inte brukar gå in så här personligt. Men nu har det hänt något som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera längre.
Jag har varit på ett sysselsättningsprogram sedan i januari. Det fungerade bra generellt. Det är en viss person jag har haft problem med och jag har inte varit den enda. Men jag bestämde mig för att öva acceptans. Så det tog mig fram till nu i slutet på mars/början av april att faktiskt säga ifrån.
Som svar så fick jag anklagelser av att ha en negativ attityd, att ha gått till personangrepp, att jag mobbas och liknande. Trots att jag mår dåligt av allt detta så är det uppenbarligen jag som är orsaken.
Jag känner att jag inte får uttryck för mina känslor.
I alla fall. Jag hade möte med min inremittent, B, och personalen i tisdags för att halva programmet har gått. Under detta mötet togs inget av detta upp. Personalen hade bara BRA saker att säga om mig. Inget negativt alls.
Men nu fick jag reda på idag att personalen hade varit på ett möte med fler av myndigheterna som samarbetar i detta projektet. Och sagt alla negativa saker dom sagt till mig, fast till flera myndigheter. Utan att min intremittent, B, hade blivit informerad om att det skulle bli ett möte.
Jag känner att:
1. Dom ljuger för B om så töntiga saker som han ska hjälpa mig med i min terapi om dom nu uppfattar det som ett sådant allvarligt problem.
2. Dom sitter och pratar med flera myndigheter jag har kontakt med utan att jag vet vad personalen på programmet säger till myndigheterna. Det enda jag vet att det är negativt.
Känner mig bara mer stressad, ångestfylld och mår extremt dåligt över hela situationen.