Sweet child of mine
Djur och psykisk ohälsa
Jag har två små fluffiga katter här hemma. Och om ni själva har djur kanske ni vet exakt hur mycket kärlek dom ger en. Och hur härligt det är.
Jag är så väldigt tacksam för mina katter just när jag mår dåligt, annars också så klart, men när jag mår dåligt kan det ibland komma en liten katt och buffa på mig för att den vill kolla läget. Vill kolla hur jag mår. Vill kolla om det finns något hen kan göra.
Eller så ligger dom på mig som små värmeelement när jag fryser.
Som sagt så är kärleken från dom enorm. Även om man kanske blir väckt på lite mindre trevliga sätt vissa dagar när dom är hungriga på morgonen. Eller när dom tar ens plats i sängen eller soffan så man får hitta på något annat. Sätta sig någon annanstans, eller lägga sig på ett sätt så det känns som man brutit ryggen när man vaknar på morgonen.
Men det är värt det. För den tröst som dom katterna erbjuder när jag mår som sämst så får dom ta all plats i världen och väcka mig vid vilka konstiga tider på dygnet. Hade inte bytt bort dom mot något. (Trots att jag är allergisk.)
