EMOTIONELL ALLERGI

I find it kinda sad

Publicerad 2016-04-23 15:00:00 i Allmänt, Mina svårigheter,

Del 5
Ångest

 

Ångesten är en av mina största svårigheter. För det är liksom en del av min vardag.

Det går inte en vecka utan att jag drabbas utav ångest. Men sen så finns det ju så klart olika grader av ångest. Jag brukar beskriva min ångest som på en skala mellan 1-10. Men det finns också ett system jag använder där jag beskriver den som en kastrull med vatten som står på en varm platta. När ångesten är under 5 så småkokar det lite. Det är inte så farligt, det går alltid att hantera. Det är liksom en vardagsmat. Efter 5 börjar det stormkoka. Och vid 9-10 kokar det över och jag har en panikattack. Det är ett mer invecklat system egentligen, eller jag vet inte om det är så invecklat men jag har en bättre förklaring ritat i en bok.

Att leva med ångest är att leva med ett osynligt handikapp. Många förstår inte att bara att någon tar i mig ger mig ångest. Även om jag inte har en panikattack, så är det fortfarande inte okej.

Jag har accepterat att jag kommer få leva med min ångest för resten av livet eftersom jag har en ångestsjukdom. Allt jag kan göra är att lära mig hantera ångesten. Att lära mig vad jag ska göra när ångesten kommer.

Jag hoppas på att jag kan lära mig hantera ångesten i framtiden eftersom i dagsläget så kan ångesten bli så stark att jag blir helt paralyserad.

Förutom ångestsjukdomen GAD är jag extremt stresskänslig vilket gör att intern stress, eller emotionell stress, kan leda till att jag fastnar i ångesten och kan leva med den i dagar.

Men DBT och mindfulness är något som hjälper mig hantera ångesten. (För det mesta.) Och att fortsätta med det ger mig hopp om framtiden. 

 

 

 

 

 

I find it hard to tell you

Publicerad 2016-04-22 15:00:00 i Allmänt, Mina svårigheter,

Del 4
Introvert

 

Jag har skrivit en del om de problem som jag har från att vara en introvert person. Som t.ex. social fobi och svårt att kommunicera.

Jag kan ibland uppfattas som en extrovert person eftersom jag har lätt för att delta i diskussioner och kan vara med i mindre grupper som DBT-gruppen etc.

Men den introverta delen kommer från att jag är en extremt personlig person som gärna vill klara mig själv. Även om jag är med i diskussioner, grupper och liknande så behöver jag inte avslöja personlig information om mig själv hur jag känner en enda gång när jag träffar någon, oavsett hur många gånger jag personen/personerna. Oftast blir det att jag säger att jag mår bra, eller att jag är trött eller något annat generellt som inte alls avslöjar hur jag egentligen mår.

Även om jag säger att jag mår bra, betyder det inte att jag mår bra. Och eftersom jag länge varit sån här så är det lätt för mig att upprätthålla den fasaden.

Jag tror att många kan känna igen sig i detta, men det som gör att det är en svårighet för mig är att det egentligen bara krånglar till allting för mig. För jag kan sitta på möten med B och säga att jag mår bra trots att jag egentligen inte alls mår bra och måste prata om det. Men jag förmår mig inte tala om att det. Detta leder till att jag bär väldigt mycket inom mig tills jag brister. Vilket gör att jag bryter ihop ganska stort ett par gånger om året, när allting bara rämnar och jag ligger hemma och gråter och tror att det är slutet. Därför är det väldigt viktigt för mig att jag börjar prata mer, väldigt mycket mer. Om vad som jag upplever som ett problem, istället för att bara gömma problemen genom att trycka ner dom så långt under ytan som det bara går. 

 

 

 

 

Sit and listen, sit and listen

Publicerad 2016-04-20 15:00:00 i Allmänt, Mina svårigheter,

Del 3
Kommunikation

 

En utav mina största brister och svårigheter är det här med kommunikation. Jag är en väldig introvert person så att försöka kommunicera mina känslor är något jag har ganska svårt för. Speciellt när det kommer till att försöka stå upp för dom och visa att detta är faktiskt så jag känner.

Att försöka förklara för vad jag känner är jag helt hopplös på. Jag är en sådan person som hoppas och nästan förväntar mig att alla runt omkring mig ska förstå vad jag känner och menar utan att jag ska behöva säga något eller behöva förklara det.

Jag har hört både från min sambo att jag är dålig på att kommunicera och säga vad jag faktisk menar eller att jag tror att jag sagt något men nog bara tänkt det och min samtalskontakt B har sagt att jag är dålig på att öppna upp och kommunicera hur jag känner mig vilket gör det svårt för hen att göra sitt jobb.

Att vara en person som är dålig på att kommunicera gör att det är svårt i relationer ibland. Men det är svårt att uttrycka mina känslor till min sambo och det är svårt att förklara dom för B. Det beror helt enkelt på att jag har svårt att acceptera känslorna som dom är.

Jag försöker bli bättre på att kommunicera med mig själv, min sambo och min samtalskontakt men det känns hela tiden som en kamp i uppförsbacke. 

 

 

 

 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela