EMOTIONELL ALLERGI

Del 5
Ångest

 

Ångesten är en av mina största svårigheter. För det är liksom en del av min vardag.

Det går inte en vecka utan att jag drabbas utav ångest. Men sen så finns det ju så klart olika grader av ångest. Jag brukar beskriva min ångest som på en skala mellan 1-10. Men det finns också ett system jag använder där jag beskriver den som en kastrull med vatten som står på en varm platta. När ångesten är under 5 så småkokar det lite. Det är inte så farligt, det går alltid att hantera. Det är liksom en vardagsmat. Efter 5 börjar det stormkoka. Och vid 9-10 kokar det över och jag har en panikattack. Det är ett mer invecklat system egentligen, eller jag vet inte om det är så invecklat men jag har en bättre förklaring ritat i en bok.

Att leva med ångest är att leva med ett osynligt handikapp. Många förstår inte att bara att någon tar i mig ger mig ångest. Även om jag inte har en panikattack, så är det fortfarande inte okej.

Jag har accepterat att jag kommer få leva med min ångest för resten av livet eftersom jag har en ångestsjukdom. Allt jag kan göra är att lära mig hantera ångesten. Att lära mig vad jag ska göra när ångesten kommer.

Jag hoppas på att jag kan lära mig hantera ångesten i framtiden eftersom i dagsläget så kan ångesten bli så stark att jag blir helt paralyserad.

Förutom ångestsjukdomen GAD är jag extremt stresskänslig vilket gör att intern stress, eller emotionell stress, kan leda till att jag fastnar i ångesten och kan leva med den i dagar.

Men DBT och mindfulness är något som hjälper mig hantera ångesten. (För det mesta.) Och att fortsätta med det ger mig hopp om framtiden.