EMOTIONELL ALLERGI

You are my sunshine, my only sunshine

Publicerad 2016-03-13 16:30:30 i Allmänt, Psykisk Ohälsa, Större ämnen,

Hur jag bemöts som psykiskt sjuk. 
Del 1. 

Detta ämnet är lite svårt. Men jag ska försöka ta det så gott jag kan. Man kan dela upp det i lite olika grupper. 

Det finns en grupp. Den bästa gruppen. Dom som känner igen en, dom som tyvärr också lider av psykiska besvär eller sjukdomar och oftast tar emot en med öppna armar. Och så extremt mycket kärlek. Den kärleken som finns bland dom med diagnoser är så extremt löjligt. 
Hos tjejer så finns det en grej, att på tjejtoaletten på krogen är alla tjejer vänner. (Har aldrig upplevt detta, men det är tydligen en grej har jag hört.) 

När det kommer till dom med diagnoser eller psykiska besvär, alla som inte är neurotypiska, så är det precis likadant. Jag har aldrig stött på någon som dömt ut en annan människa för deras diagnoser eller besvär. 
Ja, det är klart jag har träffat på personer som jag inte kommer överens med. Så är det alltid. Man kan inte komma överens bara för att man har en diagnos eller flera. 
Men förståelsen och acceptansen är där ändå. 

Även om jag HATAR dig pga hur du är som människa, så kommer jag inte döma dina diagnoser eller dina symptom från dina diagnoser. (Något jag har svårt för är när folk skyller på sina diagnoser däremot. Ta lite eget ansvar.) 

Och jag upplever att det är precis likadant när det kommer till andra som lider av psykiska besvär. Jag har aldrig blivit dömd för min depression/ångest/borderline. 
Sen att folk inte tycker om mig för vem jag är, det kan jag acceptera. Alla kan inte gilla alla. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela